Öden som förenar

När Anita Hole gick i skolan var den obligatoriska uppsatsen ”Mitt sommarlov” det värsta hon visste. När hon fick tillbaka uppsatsen från läraren fick hennes självkänsla en ny törn för varje röd bock.
Nu är hon författare. Med hårt arbete och en stark tro på sin idé kunde hon till slut ro romanen I ödets skugga i land.
– Jag fällde en liten lycklig tår när jag skrev epilogen.

.
Det tog åtta år från att Anita Hole fick idén till sin roman tills den äntligen gick till tryck.

– Jag skrev, redigerade och strök. Och redigerade igen. Och strök. Men så var den klar och jag var så lättad. Över att den var färdig, och att det faktiskt blev så bra, berättar hon.

– Jag hade idén om en relationsroman. Nutid och 1840-talet. Det var så det började. 

Anitas tankar om romanen fick näring på jobbet. Hon arbetade som undersköterska och var i hemtjänsten de sista åren innan hon gick i pension. 

– Jag jobbade kvällspass 17-23, fick träffa många olika slags människor och det var så intressant att höra deras berättelser.

Röster som inte får höras

I Ödets Skugga följer vi Jeannie och hennes systrar och deras liv för snart hundra år sedan. De blir föräldralösa och deras farbror Harry blir förmyndare. Jeannie är på väg att bli bortgift vid 15 års ålder – ett öde som många flickor vid den här tiden tvingades acceptera. Hon hamnar som sällskapsdam hos en grevinna, och en kväll på slottet inträffar något som Jeannie aldrig vågar berätta om.

Parallellt handlar romanen om Therese, i nutid, som lever sitt liv i ett destruktivt förhållande. Therese arbetar i hemtjänsten, och när hon få ta del av en vårdtagares dagböcker, där Jeannie visar sig vara vårdtagarens farmorsmor, börjar något förändras i Thereses liv. Hon börjar skriva om Jeannies öde, samtidigt som hon reflekterar över alla likheter mellan två olika sekel. När Thereses sambo blir allt mer hotfull vågar hon inte berätta sanningen för sin omgivning. Men ju mer hon fördjupar sig i Jeannies liv, desto mer inser hon att hon själv har en röst och en frihet. Genom att konfrontera sin rädsla och skam finner hon modet att kunna lämna sitt förhållande.

Ingen nybörjare

Anita Hole har ägnat mycket tid åt research för att försöka förstå hur Jeannie hade det.

– Förr var ju kvinnor omyndiga fram till att de fyllde 25 år. Blev man änka blev man myndig, men gifte man om sig blev man omyndig igen. Ungdomar som växer upp idag tror att vi alltid har haft det välstånd som vi har nu. Men jag vill belysa hur underkuvade kvinnor har varit genom historien. Till exempel var det ingen självklarhet att få abort om en kvinna blev gravid vid en våldtäkt.

I Anitas roman tar hon upp vilka konsekvenser det blir för Marianne, en av karaktärerna, när hon ofrivilligt blir gravid som tonåring.

Vad skulle du önska att läsaren tar med sig efter att ha läst din bok?

– Om man identifierar sig med Therese kan det vara en öppning till personlig utveckling, att ha modet att berätta. Att våga berätta sin egen sanning, från sin egen känsla. Kanske kan den vara ett diskussionsunderlag: hur fria är vi i dagens samhälle?

Har du något tips till andra med författardrömmar?

– Det första är ju att man måste ha en idé. En berättelse. Det är bara att läsa på om dramaturgi och gestaltning. Gärna gå en kurs. Tro på sina drömmar. Och så skriva varje dag.

Har du själv en författardröm, något du skulle vilja skriva?

– Det skulle vara mina barnmanus som ligger här i skrivbordslådan. Jag har tre-fyra stycken. Till exempel ”Landet utan sol”, som jag skrev och sedan läste för mitt barnbarn. Vi satt i soffan och ögonen bara lyste.

Har du gett ut någon bok tidigare?

– Ja, tre presentböcker: ”Tänkvärda ord om Livet”, ”Tänkvärda ord om Kärlek” och ”Tänkvärda ord om Gud”. Och diktsamlingen ”Carpe diem”.

Skriver du på något nytt nu?

– Ja, jag har ju idéer. Jag är ju väldigt kreativ som person. Jag funderar mycket över saker som: Varför lider vi människor på jorden? Var kommer lidandet ifrån? Hur utvecklar man själen? Var sitter den? Det är svåra begrepp och det kommer i så fall att bli mer spontant, något i friare form. Troligtvis inte en roman.

Hur jobbar du för att marknadsföra din bok?

– Jag har ju en firma där jag jobbar med coachsamtal. Det gör att jag är med på hälsomässor och har jag möjlighet att sälja min bok där. Sedan är det bokmässor, jag ska till en på Stenungsund. Det är sociala medier, såklart. Och så tänkte jag kontakta lokaltidningen.

Vad läser du helst själv?

– Jag gillar Tamara McKinley. Hon är kanske inte så känd, men hon skriver mycket om nybyggare i Australien, om kvinnors öden när de flyttar till ett annat land. Och så tycker jag om Elisabeth Nemert, exempelvis Älvornas Kulle.

Hur gick du tillväga när du skrev din roman?

– Jag älskar synopsis! Sen gjorde jag en tidslinje där jag i stort sett skrev vad varje kapitel skulle handla om. Det är först de sista två åren som jag har förstått det här med scenskrivande och att inte förklara så mycket. ”Lita på läsaren” fick jag ofta höra under min skrivprocess.

Hur känns det att släppa iväg din roman till andra nu, utan möjlighet att redigera något mer?

– Det är med skräckblandad förtjusning, såklart. Men jag tänker på hur det var när vi i skolan på 60-talet varje år fick den hemska uppgiften att skriva uppsatsen: Mitt sommarlov”. Eftersom jag ofta stavade fel och inte satte skiljetecken på rätt ställe blev min uppsats markerad med frökens rödpenna. De röda bockarna lyste hotfullt mot mig och jag trodde att jag inte kunde skriva. Med det som bakgrund känner jag mig stolt att ha gett ut den här boken.

» Anita Hole intervjuades av Ola Richardsson

Lite om Anita Hole:

Bor: I Göteborg.
Född: I Göteborg, 1953.
Familj: Mina två barn och fyra barnbarn.
Yrke: Pensionär, före detta undersköterska. Är intuitiv coach.
När jag inte skriver: Jag är naturmänniska och tränar, promenera och umgås med vänner och barnbarnen. Läser böcker!
Gillar: Naturen.
Gillar inte: Oärlighet.
Favoritord: Intuition.
Svårt att motstå: Kaffe. Och när barnbarnen ringer och vill ses. Då kan vi gå i naturen och är det säsong plockar vi blåbär. Att spela bowling är också en uppskattad aktivitet eftersom barnbarnen vinner över mig.