Intervju med Emma Gustavsson

Det var när Emma Gustavsson var föräldraledig som hon började skriva på allvar. Det blev hennes sätt att koppla av. Även om hon alltid tyckt om att både rita och skriva var det först mellan blöjbytena hon verkligen gjorde slag i saken. I vår debuterar hon med barnboken Den lilla gråstenen.

Den lilla gråstenen är inspirerad av både Emmas uppväxt och hennes första år i yrkeslivet. Hon växte upp i Småland och familjen hade en stuga vid en liten sjö, bara tio minuter ifrån huset där de bodde. Där kunde Emma och hennes syskon bada på somrarna och åka skridskor på vintrarna. Fiska kunde de också.

När barnen vuxit upp stod stugan tom allt oftare, men en sommardag bestämde de sig för att åka dit och se hur det såg ut nu för tiden. Då kom alla minnen tillbaka.

– Vi hade en jättemysig dag och jag kom ihåg hur vi brukade kasta macka och bada i flera timmar. Vi kunde bada hela dagen och tog bara en liten paus för att äta. Men man kan inte säga att vi badade för att bli rena. Vattnet var så smutsigt att vi var mer skitiga när vi badat än innan, säger Emma och skrattar.

Tack vare det fick Emma idén om att huvudkaraktären i hennes bok skulle vara en liten gråsten som blir kastad som en macka. Efter sju härliga hopp på vattenytan sjunker han ner på den dyiga bottnen.

– Pappa brukade ta stora stenar ur sjön och lägga vid kanten och där låg den lilla gråstenen bland alla andra större stenar som legat på platsen länge. Det fanns musslor också. När vi var små trodde vi att alla musslor innehöll pärlor, men det upptäckte vi snart att inte en enda gjorde. Det var snopet.

Inspirerad av egna erfarenheter

De större stenarna som i sagans värld legat i åratal vid kanten är inspirerade av Emmas kollegor. När hon som ung, nyutbildad barnskötare kom entusiastisk och full av energi till sin första arbetsplats möttes hon av kollegor som arbetat i många år och inte var riktigt lika pigga och glada som hon var.

– Det är lite roligt att jag fick idén därifrån, för precis som jag kände att jag inte passade in på mitt jobb känner den lilla gråstenen inte heller att han passar in på stranden. Han är pratsam och glad medan de andra äldre stenarna är tysta och tycker att han pratar för mycket.

.

”Personligen tycker jag att det är roligare att skriva något där det finns en djupare mening.”

.

På ytan verkar boken handla om en sten som landar i dyn efter en luftfärd och försöker hitta ett sätt att komma upp på land igen. Längs vägen möter han bland annat en gädda och en krabba. Men på ett djupare plan handlar den om vänskap och att höra hemma någonstans. Emma tycker om böcker som enbart vill underhålla, men hon ser också fördelar med att även barnböcker som riktar sig till åldern 3-6 år har ett underliggande budskap.

– Personligen tycker jag att det är roligare att skriva något där det finns en djupare mening. När man läser sagan för barnen på kvällen blir det också mysigare om det är en fin berättelse som ger ämnen man kan prata om. Boken handlar egentligen om vänskap och att hjälpa varandra, om utanförskap och tillhörighet. Det tycker jag är viktiga saker.

Prioriterar skrivandet

Emma började att teckna egna bilder till sitt manus, men hon blev inte nöjd, så när hon fått kontakt med Anders Nyman på Whip Media, som ville ge ut hennes bok, föreslog han att hon skulle samarbeta med illustratören Emma Svalander. Emma föll genast för hennes bilder och är väldigt nöjd med samarbetet.

– Någon gång i framtiden kanske jag illustrerar också, men för tillfället fokuserar jag på att få ner berättelserna jag bär på, för skrivandet känns roligast just nu. Jag har många små korta berättelser i huvudet, där min mormor är en av inspirationskällorna..

Premiär i vår

Den 11 april släpps Den lilla gråstenen och Emma ser fram emot att få läsa den för sina barn när det är nattningsdags hemma i Motala. Dottern, som är ett år, kanske är väl liten, men fyraårige sonen kommer säkert att uppskatta den.

– Jag har provläst den för honom utan bilder, men han är lite för otålig för det, så jag tror att det blir väldigt bra när boken är klar och han kan få se bilderna, säger Emma övertygat.

Text: Joanna Björkqvist