Brittisk mys i svensk skärgårdsmiljö

Mikael Rydings debutbok Och så var de bara två är en humoristisk hyllning till den brittiska mysdeckaren, men det var aldrig tanken från början. En kort sketch inspirerad av miljön i Gryts skärgård utvecklades till en hel roman när pandemiåret gav tid till skrivande.

Den som kan sina brittiska deckare kommer att känna igen en hel del ingredienser, såväl i titel som i intrig. Till ett bröllop på en ö samlas brudpar och släktingar – och en äldre man som inte vet varför han är inbjuden.

– ­Men boken står på egna ben, man behöver inte veta något om deckare för att bli underhållen, säger Mikael Ryding.

Att det skulle vara ett brittiskt inslag i manuset föll sig naturligt. Sedan barnsben är Mikael ett stort fan av brittisk humor i allmänhet och humorgruppen Monty Python i synnerhet.

– När andra hade bilder på idrottsstjärnor och popband på väggarna hade jag mina idoler Monty Python. När jag såg deras tv-serie kunde jag avsnitten utantill. Det var på hög nördnivå.

Ett svårslaget Antarktis inspirerar

Annan inspiration kommer från resor, ett av Mikaels stora intressen. Framför allt handlar det om att få ser djur i deras naturliga miljö och resandet har tagit honom till runt 50 länder och alla sju kontinenter. Kryssningen till Antarktis 2009 slår allt och resorna efter det har inte lyckats trumfa upplevelsen från den sjunde världsdelen han kunde pricka av på listan.

– Jag älskade det fullständigt. Jag var där i knappt två veckor, vi åkte med en liten expeditionsbåt och gick i land två gånger per dag. En gång hoppade en pingvin som jagades av en leopardsäl upp i gummibåten bredvid vår, helt magiskt.

Pingvinen klarade sig, om någon undrar. Och intrycken från resan finns kvar.

– Det finns nog något i allt jag skriver som är inspirerat därifrån.

Tar hjälp av skrivandet

Mikael Ryding har många oavslutade skrivprojekt i byrålådan. Skrivandet har fungerat som terapi vid olika händelser och livskriser och att det blev en hel roman den här gången beror mycket på all tid som inte längre kunde läggas på resor, dans och andra intressen. Han lever vanligtvis ett utåtriktat liv med få kvällar hemma.

– Jag har ett stort socialt behov och pandemin tog hårt. Det här blev ventilen, skrivandet räddade mig.

När Mikael till sin egen stora förundran skrivit hundra sidor bestämde han sig för att ta hjälp av en lektör, till viss del för att se om han verkligen var något på spåret i skrivandet. Så långt hade han aldrig tidigare skrivit. Omdömet var mycket uppmuntrande, men också utmanande. Manuset behövde bli minst dubbelt så långt.

Att ta hjälp av proffs för att få feedback på sitt skrivande är också det bästa skrivtipset han kan ge till andra författare.

Det är under sena kvällar texterna växer fram, mellan klockan 22 och 02. Förutom Och så var de bara två har Mikael skrivit två ytterligare manus under pandemin.

– Jag har försökt skriva varje ledig tid. De flesta idéerna kommer när jag är ute och springer, då stannar jag och skriver ner dem i telefonen. Under monotona arbetsuppgifter tänker jag på nästa kapitel jag ska skriva så när jag sätter mig vid datorn finns det redan klart i huvudet.

Vilken är den nästa stora drömmen, när Antarktis är avklarat och boken utgiven?

– Att åka upp i rymden. Priset är lite högt, men tänk att få pricka av att man lämnat jorden också.

» Mikael Ryding intervjuades av Christina Kihlström.

Köp boken till förlagspris »

Lite om Mikael Ryding:

Bor: I Solna.
Född: 1976
Uppvuxen: Valdemarsvik, Gryts skärgård
När jag inte skriver böcker: Är civilingenjör och jobbar på Ericsson.
Gillar: Att dansa lindy hop, det är ett stort fritidsintresse. Jag tävlar i swim-run och tycker om att resa och se djur i deras naturliga miljöer.
Gillar inte: Hatar allt som har med tobak att göra och tycker inte om jakt.
Favoritord: Fristad, särskilt i den engelska översättningen, sanctuary. Det är vackert.
Svårt att motstå: Det är sällan jag njuter så mycket som när jag ser en bra mysteryfilm.
Favoritdetektiv: Agatha Christies Miss Marple, den snälla tanten som är supersmart.