26 maj Lektör vs. redaktör
Vi får ofta frågan om vad skillnaden är mellan en lektör och en redaktör och vem som gör vad. Vi bad därför en av våra språkliga experter, Torbjörn Löwendahl, att reda ut begreppen en gång får alla.
Generellt är det en författare med hybris som själv bedömer att manusets språk sitter, att den dramaturgiska kurvan ger effekt, att karaktärsutvecklingen är trovärdig och att berättelsens synvinklar är perfekt balanserade. Vi andra ödmjuka anlitar professionell hjälp.
Ibland låter författare en eller flera vänner läsa manuset. Problemet är att din mamma eller partner säkert kommer att bli imponerade över att du över huvud taget lyckats skriva en bok (med rätta!), men är oftast ovilliga eller oförmögna att vara så raka och konstruktivt kritiska som manuset förtjänar.
Lektörens roll
En lektör kan liknas vid en professionell testläsare som kan identifiera styrkor och svagheter i ditt manus och besitter förmågan att förklara hur du ska förbättra det. Här skiljer det rätt mycket mellan lektörer och mellan olika typer av utlåtanden. Priset för tjänsten varierar följaktligen därefter. Erfarna författare kanske kan nöja sig med att någon påtalar svagheter, medan de flesta har nytta av en substantiell rapport med förändringsförslag.
Ett lektörsutlåtande kan därför bestå av en knapp sida med övergripande respons eller (om du anlitar någon som mig) en uttömmande rapport på fem till åtta sidor med en lista över onödiga småord eller upprepningar du råkat få med, samt en analys av hur berättelsen berör läsaren och en rekommendation vad du bör göra härnäst. Personligen rekommenderar jag starkt det senare.
Redaktörens roll
När manuset väl når redaktören bör manusets form ha stelnat så pass att bara puts återstår. Redaktören letar efter svackor och avvikelser från det tydliga anslaget i språket och strukturen, men hen har inte tid att läsa varje ord och ifrågasätta det som lektören gått igenom. Ändå är vi många redaktörer som inte kan låta bli att ta på oss lektörsglasögonen och peka på strukturella svagheter som redan borde vara lösta.
Om man anlitar en för svag lektör (eller ingen alls), riskerar författaren att få ta ett steg tillbaka, skriva om och återkomma till redaktören i ett senare skede. Hur dyrköpt den här erfarenheten än blir har jag stor respekt för de författare som vågar förändra i elfte timmen. Det är de som balanserar ödmjukhet och vision som kommer att nå långt.
Lektörens uppgift är alltså att bedöma manuset som helhet och redaktörens att putsa på detaljerna enligt den plan som slagits fast. Det är också därför som redaktörens arbete kommer till uttryck i kommentarer i själva manuset, medan lektören främst förmedlar sin vishet i ett separat utlåtande.
Även om redaktören läser varje mening noggrannare än lektören bör man alltid anlita en korrekturläsare för att hitta försmädliga slarvfel. Det är alltså inte redaktörens plikt att rätta stavfel, även om hen ofta gör det ändå. Försök att rensa undan de flesta på vägen så är det lättare för en lektör/redaktör att ta till sig texten!
Arbetsmetoder
Varken lektörs- eller redaktörsgenomgångar behöver vara engångsföreteelser och det är inte ovanligt (särskilt vid traditionell utgivning av titlar som förväntas gå starkt kommersiellt) med kontinuerlig manusförbättring. När det gäller egenutgivning eller hybrid är det dock vanligt med ett enskilt analystillfälle och att författaren därefter själv ansvarar för att fortsätta arbetet med manuset. För den ambitiöse författaren med medel att satsa på sin hobby eller författarkarriär är möjligheterna förstås obegränsade.
Förhoppningsvis vet du nu skillnaden mellan en lektör och en redaktör, men du kan alltid kontakta mig så förtydligar jag. Ingen är fullärd och alla har något att tillföra. Vi tar gärna emot förslag på nya artiklar eller synpunkter på de vi redan erbjuder.
/ Torbjörn Löwendahl
Snabböversikt
Lektören analyserar i ett separat utlåtande:
- Språk
- Struktur
- Dramaturgi
- Trovärdighet
- Karaktärsutveckling
- Berättelsen som helhet
Lektören täcker mycket, men övergripande.
Redaktören granskar och kommenterar i manuset:
- Språk
- Avvikelser i struktur, dramaturgi osv
Redaktören ska alltså kunna lita på att det mesta i manuset är färdigt för puts och koncentrera sig på att putsa detaljer.
Artikeln är författad av Torbjörn Löwendahl på Lionvalley Publishing.
Torbjörn är en av de språkliga granskare som vi på Whip Media arbetar ihop med på löpande basis.
För direktkontakt och mer information: