En hyllning till livet – före döden

Hasse Carlsson samlar på livsvisdomar. Sina egna och andras. Och helst ska det ligga forskning bakom.
– Jag vill inte sitta och gissa, när det nu finns folk som vet.
Efter 22 år som föreläsare hittade han en annan förpackning för det han vill berätta och skrev romanen Hej Döden, kan du hjälpa mig leva?

Hasse Carlsson är författaren som inte läser böcker, men som har skrivit en bok. Men vi återkommer till det och börjar i stället med döden. Eller i alla fall tiden före den för oss alla oundvikliga hädanfärden, den som Hasse vill mäta i mängdmåttet ”närvaro” i stället för i en vanlig kalender.

– Hej Döden, kan du hjälpa mig leva? handlar om Holmfrid, en helt vanlig snubbe i medelåldern. Han har, som vi alla, gått igenom saker i livet men är ingen värsting. Däremot känner han en tomhet och en växande ilska.

Om livet före döden

Hasse vill att läsaren ska kunna känna igen sig i Holmfrid.

– Vi söker alla ungefär samma saker, vare sig vi är medvetna om det eller inte: Anknytning, kärlek – att få vara den vi är. Och försoning, med sig själv och med andra.

Holmfrid träffar Ann-Britt och hennes väninnor, som alla är över 80 år. De har speciella förmågor och tar med honom på otroliga och gripande äventyr. De visar honom på vikten av att tro på ett liv före döden.

– De vet saker om honom som ingen, inte ens han själv, vet.

Om konsten att berätta

Hasse beskriver sin roman som en feelgood, fast med lite mörkare penslar.

– Jag vill inspirera, komma med nya perspektiv. Jag har Astrid Lindgren tatuerad på höger överarm, samma bild av henne som är på tjugolappen. Det har med berättandet att göra, om konsten att berätta en historia, att få läsaren att tappa tid och rum för en stund.

På andra överarmen sitter Jimi Hendrix ingaddad. Den står för Hasses andra stora intresse: Musiken.

– Jag håller på mycket med musik, skriver och spelar in. Och jag släpper en singel med samma titel som romanen, Hej Döden, samma dag som boken kommer ut.

Om att läsa, skriva – och lyssna

2019 uppdagades det att Hasse led av svår sömnapné, med ett liv med hjärnskador som följd. Han kan läsa någon sida åt gången på sin höjd. 

– Hur jag kan skriva men inte läsa? Det är olika funktioner i hjärnan. Det ena funkar, det andra inte. När jag läser måste jag ta in texten och omforma den till bilder och skeenden i huvudet. När jag skriver är det tvärtom, då har jag redan allt det där i mig och får ut det i skrift. Skrivprocessen har varit viktig för mig i min läkeprocess. Mot alla odds så har jag överlevt.

Följaktligen föredrar han ljudböcker. Och han kan inte dölja sin glädje över att Katarina Ewerlöf ville läsa in Hej Döden, kan du hjälpa mig leva?.

– Jag ville att det skulle vara en kvinna som läste in den och Katarinas röst är helt perfekt. Hon gör den också till sin på något sätt.

Hasse Carlsson har varit igenom en hel del och vill gärna dela med sig.

– Romanformen har varit ett underbart sätt att skriva om det som jag vill få sagt. Boken är en hyllning till livet, och om insikten att livets sanna värden syns bäst i dödens skugga.

» Hasse Carlsson intervjuades av Ola Richardsson

Lite om Hasse Carlsson:

Bor: I Kinna
Född: I Skene
År: 1968
Familj: Två vuxna barn, barnbarn, två bonusbarn, flickvän
Yrke: Föreläsare
När jag inte skriver: Skriver och spelar in egen musik
Gillar: Arsenal, människor med svart bälte i snällhet, lära mig nya saker
Gillar inte: Allt som motarbetar eller förnekar barnperspektivet
Favoritord: Dumglad och lönnsnygg (förmodligen för att de beskriver mig)
Svårt att motstå: Glass, samtal om livet och att vara i själslig rörelse